Är bensinen dyr eller billig idag?
Jag fick ett frustrerat mail till jobbet för något år sedan. Det var något slags upprop, där man skulle skriva på och skicka vidare för att uttrycka sitt missnöje med dom hemska bensinpriserna.
Jag kunde inte låta bli att räkna litegrann när jag fick det här mailet. Statistik hämtade jag från SCB:s hemsida (Statistiska Centralbyrån brukar ha bra koll).1965 kändes jämnt och bra. Det glada 60-talet brukar ju vara populärt att jämföra med... (bensinen var ju skitbillig då – UNDER EN SPÄNN!)
SCB hade då bara statistik i listform fram till 2006, men det kan väl vara ok?
Bensinpriset 2006 jämfört med 1965
Genomsnittlig lön för tjänstemän inom privat sektor
1965 = 1261:-
2006 = 28600:-
Bensinpriset
1965 = 86 öre
2006 = 11,55
Nu räknar vi:
1965 fick man 1466 liter bensin för en genomsnittlig tjänstemannalön.
2006 fick man 2476 liter...
Om bensinen fick bestämma löneläget skulle en tjänsteman 2006 ha tjänat 16932:-. (kvinnliga städare tjänade i medeltal 17800:-/mån samma år) Hur många tjänstemän skulle ha gått med på det? Men jag gissar att dom flesta ÄNDÅ var missnöjda med bränslepriserna och såg med tindrande ögon tillbaks på det glada 60-talet när soppan till deras raggarbil kostade under en krona...
BENSINEN ÄR ALLTSÅ BILLIGARE NU ÄN PÅ 60-TALET!!!
Plastigt...
Nu har det blivit glest mellan inläggen ett tag. Blev arbetslös i höstas och har inte varit på rätt humör för sånt här på länge nu.
Har funderat länge på en plastfråga. Dom flesta försöker väl idag att vara miljömedvetna och sopsortera och stå i.
Färgat glas, ofärgat glas, papper hit, förpackningar dit, hårdplast, mjukplast... Ja, där var det. Plasten! Kom att tänka på det igen häromdagen när jag satt på köksgolvet och stoppade mjukplast i en påse och hårdplast i en annan. Som många av er vet så brukar ju plast "extruderas" alltså smältas ner och pressas ut till en tunn film ibland. (jag har ju egentligen inga läsare alls här, så om bara en av er vet så är det ju faktiskt fler än... ja, ni fattar kanske).
Men om man tar hård plast, typ från plastburkar och sånt, smälter ner den och pruttar ut en tunn film - vad tror ni händer då när svennebanan skall sopsortera? Plopp ner i mjukplastcontainern! Men - det var ju "hård" plast från början!?!?! Har det plötsligt med tjocklek att göra?
Samma sak om man tar en massa gladpack (tunn, mjuk plastfilm), smälter ner den och gör en burk av den. Vart hamnar den då? Jo, i hårdplastcontainern!!!
Eftersom all återvunnen plast rimligen borde smältas ner för att kunna återanvändas, då blir det ju fel! Jag tror vi håller på att bli lurade...
Hur borde vi äta egentligen?
Big fat lies...
Apropå mat och vikt...
För jättelänge sedan skrev jag här om min mat och min vikt. LCHF (Low Carb High Fat) heter metoden. Jag har fortsatt och fortsatt och fortsatt... Nu står vågen på 17 kg mindre än när jag började!!! Fränt va?
Mera kött och fett!
Kom ihåg: Om det skriker är det inte mat... ännu!
Drömmar...
Förlåt mig! Det är nu 5 månader sedan min förra bikt (bloggning).
Jag har drömt samma dröm om och om igen. Natt efter natt. Hela min värld invaderas av mordiska grävlingar. Dom finns överallt! Utanför huset, inne i huset, under sängen, i garderoben, i kylskåpet. På toaletten, i vedboden. Ja, till och med i bilen. Kvinnan jag såg idag skulle vara en fantastisk hustru! ...om man hade en massa grävlingar att skrämma ihjäl!
Liiite trött så här på torsdagskvällen!
Liiite trött så här på torsdagskvällen! Plugga på, lilla gumman, det är bara tre år kvar :)
Jag mobilbloggar... Fränt!
Jag mobilbloggar... Fränt!
Batra ny Bond!
Från Bollywood kommer rykten om den senaste indiska actionfilmen. Huvudrollsinnehavare förväntas bli den svenske komikern och artisten David Batra. Filmen, som vid en snabb förhandsgranskning av den i smyg släppta "betatrailern", kommer att likna en känd James Bondfilm får namnet Jamie Bondhi och kommer i stället för originalets mer allvarliga actionframtoning att få en mer publikfriande glad vinkel med framträdande sång- och dansnummer.
David, som tillfrågats om detaljer avseende filmen väljer att inte vare sig kommentera eller dementera dessa rykten.
Men nog talar promotionbilderna sitt eget språk?
David, som tillfrågats om detaljer avseende filmen väljer att inte vare sig kommentera eller dementera dessa rykten.
Men nog talar promotionbilderna sitt eget språk?
Vad är det som är så svårt?
Läste en blogg idag om Fredrik Härén. Det var Markus Berenssons blogg "skick.se". Kände igen så mycket, tyvärr. Varför är folk så rädda för att någon skall påpeka att det kanske finns något bättre? Ofta när någon (jag ibland) försöker förmedla en bild av något sammanhang, så kommer någon bitter typ och hänger upp sig på någon av detaljerna i beskrivningen. Är det sätt att försvara/berättiga det man själv gör och se till att ingen kritiserar ens situation?
Satt vid fikabordet på jobbet och drömde mig iväg en gång för några år sedan. Tyvärr så drömde jag inte tyst, utan jag försökte förmedla mina tankar:
Jag: -"Tänk om man hade styrkan och modet att sälja av allt man har, köpa en liten hydda på en strand nånstans där klimatet är behagligt året runt och försöka leva med så små världsliga medel som möjligt. Undrar om man inte skulle bli en mer harmonisk människa om man kunde kapa bort en massa onödigt tjafs..."
Bitter person: -"Hå! - skulle man bli tvingad att bara sitta på en het jävla strand så skulle man ju bli knäpp"
Jag: -"Men jag menade inte att man skulle tvinga någon... Då skulle det ju inte funka. Det var bara en lek med tankar, en drö...
Bitter person: -"Man gör väl det man gör för att man VILL det! Och förresten, om du vill sitta på en strand och hänga, varför gör du inte det då? Ha-ha, själv skulle jag bli toookig om någon skulle tvinga iväg mig till ett ställe där det inte händer NÅNTING!"
En annan sida av samma mynt
Jag väger för mycket.
Såg ni punkten efter "mycket"? Det är inte förhandlingsbart längre. Det beror inte på benstommen eller något annat svepskäl. Jag är helt enkelt för fet.
Sedan snart fyra veckor tillbaks äter jag LCHF-kost. Det betyder att jag har strukit allt socker och allt som blir socker när det kommer in i kroppen. Alltså, bort med alla kolhydrater (nästan). Det kan till exempel betyda frukost bestående av två "scrambled eggs" med en skvätt grädde i, ett halvt paket bacon eller ett par korvar. Och en stor klick majonnäs! Brukar slänga med en bit ost och några oliver också.
Hela idén med LCHF är i princip att så länge man inte tillför kolhydrater (som ger en högre insulinnivå) så är det inget problem med fett och protein. Kroppen har en fantastisk förmåga att producera allt den behöver av just fett och protein. Den slår efter ett tag helt enkelt över på "fettdrift".
Det är inte fråga om någon hipp bantningskur som till exempel "godisdieten" eller "Danska rikshospitalets ämnesomsättningskur" utan om ett sunt ifrågasättande av våra traditionella "kunskaper" om vad kroppen behöver.
Nu kan du ju tänka vad du vill om olika sätt att förhålla sig till mat och ätande, men det som är ganska typiskt kommer här.
När man med oomkullrunkeliga argument och på ett artigt och respektfullt sätt ifrågasatt det som "alla vet" så kommer det som ett brev på posten:
-"Jaa, du vet, alla blir ju saliga på sin tro. Men det är ju kul för dig att du hittat ett sätt som känns bra för dig."
Jag har i alla fall gått ner sex kilo på mina tre veckor. Och jag lever än... Utan frukt (tänka sig!) Men jag kommer nog att bli majonnäsknarkare i längden.
Det blir uppenbarligen lite jobbigt när någon ifrågasätter "allmän kunskap". Inte undra på att utveckling i ett samhälle tar tid. Vi har ju ändå kommit en liten bit på väg: förr i tiden eldade man upp dom som tyckte fel...
Det svåraste
är nog att ha styrkan att ifrågasätta sig själv och det man håller på med. Det behöver ju för den skull inte betyda att det man gör är fel. Men om det håller för en kritisk granskning kanske det känns lite bättre att fortsätta med.
Tycker jag.
Satt vid fikabordet på jobbet och drömde mig iväg en gång för några år sedan. Tyvärr så drömde jag inte tyst, utan jag försökte förmedla mina tankar:
Jag: -"Tänk om man hade styrkan och modet att sälja av allt man har, köpa en liten hydda på en strand nånstans där klimatet är behagligt året runt och försöka leva med så små världsliga medel som möjligt. Undrar om man inte skulle bli en mer harmonisk människa om man kunde kapa bort en massa onödigt tjafs..."
Bitter person: -"Hå! - skulle man bli tvingad att bara sitta på en het jävla strand så skulle man ju bli knäpp"
Jag: -"Men jag menade inte att man skulle tvinga någon... Då skulle det ju inte funka. Det var bara en lek med tankar, en drö...
Bitter person: -"Man gör väl det man gör för att man VILL det! Och förresten, om du vill sitta på en strand och hänga, varför gör du inte det då? Ha-ha, själv skulle jag bli toookig om någon skulle tvinga iväg mig till ett ställe där det inte händer NÅNTING!"
En annan sida av samma mynt
Jag väger för mycket.
Såg ni punkten efter "mycket"? Det är inte förhandlingsbart längre. Det beror inte på benstommen eller något annat svepskäl. Jag är helt enkelt för fet.
Sedan snart fyra veckor tillbaks äter jag LCHF-kost. Det betyder att jag har strukit allt socker och allt som blir socker när det kommer in i kroppen. Alltså, bort med alla kolhydrater (nästan). Det kan till exempel betyda frukost bestående av två "scrambled eggs" med en skvätt grädde i, ett halvt paket bacon eller ett par korvar. Och en stor klick majonnäs! Brukar slänga med en bit ost och några oliver också.
Hela idén med LCHF är i princip att så länge man inte tillför kolhydrater (som ger en högre insulinnivå) så är det inget problem med fett och protein. Kroppen har en fantastisk förmåga att producera allt den behöver av just fett och protein. Den slår efter ett tag helt enkelt över på "fettdrift".
Det är inte fråga om någon hipp bantningskur som till exempel "godisdieten" eller "Danska rikshospitalets ämnesomsättningskur" utan om ett sunt ifrågasättande av våra traditionella "kunskaper" om vad kroppen behöver.
Nu kan du ju tänka vad du vill om olika sätt att förhålla sig till mat och ätande, men det som är ganska typiskt kommer här.
När man med oomkullrunkeliga argument och på ett artigt och respektfullt sätt ifrågasatt det som "alla vet" så kommer det som ett brev på posten:
-"Jaa, du vet, alla blir ju saliga på sin tro. Men det är ju kul för dig att du hittat ett sätt som känns bra för dig."
Jag har i alla fall gått ner sex kilo på mina tre veckor. Och jag lever än... Utan frukt (tänka sig!) Men jag kommer nog att bli majonnäsknarkare i längden.
Det blir uppenbarligen lite jobbigt när någon ifrågasätter "allmän kunskap". Inte undra på att utveckling i ett samhälle tar tid. Vi har ju ändå kommit en liten bit på väg: förr i tiden eldade man upp dom som tyckte fel...
Det svåraste
är nog att ha styrkan att ifrågasätta sig själv och det man håller på med. Det behöver ju för den skull inte betyda att det man gör är fel. Men om det håller för en kritisk granskning kanske det känns lite bättre att fortsätta med.
Tycker jag.
Fredagsnjutning hos Janne
Rökning är en last. Cigarrer är en lust!
Se mig!
Tänkte gnissla fram lite tankar och funderingar om det mesta här. Är det inte så man gör? Så att man genom att titta på kommentarerna kan få bekräftat att man finns. Eller att man åtminstone kan få medhåll av nån…
Uppmärksamhetshåven
Ja, så måste det vara - om man har tillräckligt många som kommer in och kollar in ens blogg, så är det alltid någon som kommenterar. Och då är det oftast någon som håller med en. Tycker dom att man pratar en massa skit så klickar dom sig så lätt iväg till nåt annat plejs i sajberspejs där det skrivs intressantare saker. Så kvar blir dom som håller med en. Och bekräftar att man tycker nåt bra.Vad praktiskt!
Om man har lite otur (bara lite) så är det någon som dissar en. Men då har man i alla fall fått någon form av uppmärksamhet.
“Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.” (Hjalmar Söderberg, Doktor Glas)
Grattis på födelsedagen David!!!
Återkommer…
Såja...
Alltså - skulle jag skriva en blogg? Knäppt! Men när lilla dottern kan visa sin, måste ju jag kunna visa min. Eller hur?
Ja, lilla dottern förresten - Tjugo bast och flyttat hemifrån! F_n va gammal man kan känna sig om man tänker efter. Det var ju inte längesen livet fylldes till brädden av nappflaskor, barnvagnar, blöjor, barnmatsburkar, hämta på dagis, följa med hit skjutsa dit... Nu kan man åka hem till Lillpluppan och bli bjuden på fika. Bara pojkslynglarna kvar hemma - ibland.
Ok ok! Man kan ägna mer tid åt sig själv ju äldre barnen blir. Om man bara kan komma över det där med att man behövs mindre och mindre rent praktiskt, så kan det vara rätt skönt ibland.
Ja, lilla dottern förresten - Tjugo bast och flyttat hemifrån! F_n va gammal man kan känna sig om man tänker efter. Det var ju inte längesen livet fylldes till brädden av nappflaskor, barnvagnar, blöjor, barnmatsburkar, hämta på dagis, följa med hit skjutsa dit... Nu kan man åka hem till Lillpluppan och bli bjuden på fika. Bara pojkslynglarna kvar hemma - ibland.
Ok ok! Man kan ägna mer tid åt sig själv ju äldre barnen blir. Om man bara kan komma över det där med att man behövs mindre och mindre rent praktiskt, så kan det vara rätt skönt ibland.
